Jag kan ju börja med att säga att det är en ganska stor omställning att gå från student med 4 timmars föreläsning i veckan (om ens det) till att vara student på praktik 40 timmar i veckan. Först och främst så måste ju den största omställningen vara att gå upp tidigt på morgonen. Att ställa väckarklockan på halv 7 istället för 10 är ju en viss skillnad. Och jag tänker alltid samma sak när jag vaknar. Det är mörkt ute och jag känner mig sjukt nöjd över att jag gått upp när min sambo och hund ligger kvar och snarkar i sängen. Jag tänker att jag är sååå duktig som går upp så tidigt. Sen går man ut på gatan och så är där folk ÖVERALLT. Hur duktig känner man sig då? Alla andra går ju upp lika tidigt. Besvikelsen sköljer över en. Sen kommer man in på kontoret vid 8 och innan man öppnar dörren hinner man bli lite nöjd igen över att man är här tidigt. Och sen går man genom korridoren och – besvikelse igen. Jag är ju inte här först! Här är ju en massa andra människor som är vana vid att börja jobba kl 8, eller tidigare. Jag ska nog sluta känna mig så nöjd över mina ”tidiga” morgnar, men det dröjer nog ett tag till. För jag är fortfarande inte alls van vid att gå upp innan kl 9 i alla fall, på en vardag.

Det är en hel del andra förändringar sedan praktikstarten också. Fritiden har ju förändrats en del, på både gott och ont. När man studerar är man ju aldrig helt ledig. Man tänker alltid att man borde läsa, eller plugga, eller skriva. Nu när man kommer hem är man ju faktiskt ledig. Och det är väldigt skönt. Även om mina lediga kvällar de senaste två veckorna (och även denna vecka) har varit fullspäckade med en lite skum sysselsättning. Nämligen att limma stenar. Swarowskistenar. Närmare bestämt 8640 stenar ska vara limmade till fredag natt när jag åker iväg på första danstävlingen för terminen. En snabb förklaring: när man dansar disco har man speciella dräkter. Dessa ska GLITTRA. Då behövs stenar. Vi vill alltid vara värst och beställer därför hem x antal tusen stenar. Varje sten limmas fast med en värmepenna, och denna ska hållas på varje sten i 10 sekunder. 10 sekunder x 8640 stenar: 86400 sekunder. 1440 minuter. 24 timmar. Ett helt dygn för att limma stenar. Eller ”att stena” som vi discodansare så snyggt kallar det. (När sysselsättningen får ett eget verb så kan ni ju förstå hur vanligt det har blivit).

Att ha swarowski på sin dräkt har blivit så viktigt att en kille i vår grupp för ett tag sen slängde ur sig ”men hon kan ju inte ha alla swarowski på dräkten” när han syftade till att ”hon inte kan ha alla hästar hemma”… Ja, ni förstår hur skadade vi har blivit. Så ja, inte nog med att jag har brännskador på fingrarna och träningsvärk i ryggen efter att ha limmat varenda kväll i två veckor så kommer jag vara nervös ända tills lördag kväll när första tävlingen för terminen är över. Och vilken lättnad det kommer vara då! Inga extraträningar på några veckor, och ingen mer sten-limning. Bara en härlig praktikplats och lediga kvällar! För jag måste säga, jag trivs otroligt bra här på IM. Innan jag kom hit hade jag en oro över att jag skulle behöva ha ångest varje kväll för att komma hit, eftersom jag mer eller mindre haft det på mina olika sommarjobb. Men nej – ingen ångest. Bara pepp och härliga glada känslor! Detta kommer verkligen bli en bra vårtermin.

PS. Jag kan passa på att redan nu svara på en fråga ni på kontoret kanske kommer undra på måndag morgon när jag kommer hit brun och ni tror att jag varit utomlands. Nej, jag har bara tagit några hundra lager brun utan sol. För i disco-världen ska man inte bara glittra, man ska vara brun och supersminkad och ha stort hår. Ja, discon är verkligen en helt annan värld. Den är glittrig och luktar brun utan sol, hårspray och liniment. Men det är en härlig värld, det kan jag lova! DS.

För att dra några exempel:

”Sverige är generösa och flyger hit Libyer för att ge dem vård. Tacken? Våld och hot. Skicka hem dem istället”

”Gangsterstaden Malmö gör skäl för sitt nya namn. Polisstation sprängd. Måste till hårda tag.”

”Sexuellt våld inget med kultur att göra? Absurt hur långt förnekelsen och relativismen gått.”

Den jag fastnade för idag var Ekeroths beskrivning av massinvandringen i Sverige, ett begrepp som används väldigt flitigt av SD. Han skriver:

”enorm folkmassa” sade man på Agenda om de 100 000 på Atens gator. Säger de samma sak om Sveriges invandring som ligger på 100 000 varje år?

Detta är ett typiskt argument från SD, och jag skulle vilja lägga några minuter på att bevisa att detta påstående naturligtvis är FEL, FEL och lite mer FEL.

Ekeroth påstår att Sverige tar emot 100 000 invandrare varje år. Visst, det påståendet kan man använda om man gör det extremt lätt för sig. Kollar man på migrationsverkets statistik invandrade 98 801 personer till Sverige under 2010. 20 000 av dessa var svenskar. 5000 var från Danmark och Finland. Svenskar, danskar och finländare räknas ju naturligtvis inte som invandrare i sverigedemokraternas ögon, men de använder gärna personerna i statistiken för att få en så hög siffra som möjligt.

Naturligtvis får man även kolla på utvandringen! Under 2010 utvandrade 48 853 personer, vilket ger en nettoinvandring på 49 948 personer. Redan här har alltså Ekeroths så kallade massinvandring halverats.

Av den totala invandringen nämnd i början var ca 25000 från norden. Lite snabb uträkning skulle då ge resultatet att ca 26% av nettoinvandringen på 49 948 var från Sverige, Danmark och Finland. (OBS, jag är inte så bra på matte, men detta är på ett ungefär.) Detta skulle ge en invandring på ungefär 36 000 personer/år. Detta skulle i sin tur leda till att Sveriges sammanlagda befolkning ökade med ca 0,5%

Vilken kolossal massinvandring va?

Jessica heter jag och jag är den nya praktikanten på Sverige Riks. Jag studerar mänskliga rättigheter vid Lunds universitet och i programmet ingår en praktiktermin. Det betyder att jag kommer vara här på huvudkontoret i Lund fram till början av Juni någon gång, och därefter tar jag min examen. Jag hoppas kunna skriva en hel del inlägg till bloggen under min praktik-tid, och vad passar då bättre än ett första presentationsinlägg?

Jag heter som sagt Jessica Trulsson och jag bor i Malmö med min sambo och vår helgalna mops Ines. Med tanke på vad jag studerar så kan man väl gissa sig till att jag brinner för mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. Därför passade IM perfekt som praktikplats för mig. På senaste tiden har mitt intresse och fokus varit på den främlingsfientlighet som växt sig så stor i Sverige. Jag skrev därför min kandidatuppsats om Sverigedemokraterna. Om ni har någon fråga gällande partiet eller främlingsfientlighet så är det bara att fråga. Jag lovar att svara så gott jag kan Hur mycket jag än älskar detta ämne, så kan det ibland bli ganska tungt. Man kommer ibland in i perioder där man blir uppgiven och ledsen över hur fruktansvärda situationer vissa människor befinner sig i och inte minst hur det kommer sig att man fått det så otroligt bra själv.

Det jag skulle komma till var iaf att jag har ett ytterligare intresse som tillåter mig att komma bort ifrån allvaret och ta nya tag till att kämpa för medmänskligheten. Och det är dansen! Jag tävlingsdansar i discodans på elitnivå, så naturligtvis tar även detta upp en stor del av min fritid. Men jag tycker att det är en bra kombination, ibland när det blir tungt och alla dessa tankar om varför man själv har det så bra medan andra lever i misär så är det skönt att få dansa av all oro och ångest för att sedan kunna komma tillbaka med nya tag och en ny vilja till förändring!

Ja, det var lite kort om mig. Vi hörs snart igen!

Nu är det bara 3 dagar kvar till julafton! Har du fortfarande någon present kvar att köpa? Passa på att bli en SECRET SANTA!

NU KAN DU BLI EN SECRET SANTA

Genom din klapp får någon hjälp till sjävhjälp och möjlighet till ett bättre liv.

Hjälp oss genom att:
Gilla, Dela, Shoppa, Twibbon, SPRID!

Läs mer på:
http://secretsantamovement.com/

/Victoria Enström & Gustav Lindskog

- Idrott är inte bara viktigt för barnens fysiska utveckling. Det är också nödvändigt för att de ska lyckas bra med sina studier. När eleverna får röra på sig blir de piggare i huvudet och det är också viktigt att variera den vanliga undervisningen men någonting annorlunda.

Trummorna ekar mellan de ljusgula betongbyggnader som utgör Srongtsenskolan. Fanorna är hissade, fyra stycken i färgerna blått, grönt, gult och rött. Eleverna på skolan är indelade i fyra hus döpta efter kungligheter och regioner i Tibet och Nepal. Dagen är lika mycket en uppvisning i de dygder som skolorna aktar så högt, disciplin, disciplin och disciplin, som en idrottslig tillställning. Detta är ett lysande tillfälle att visa upp vad skolan går för och dagen till ära har flera högtidliga gäster bjudits in. Den högtidligaste av de alla är Sudip Pathak ordförande för Nepals organisation för mänskliga rättigheter. Valet av gäster är knappast en tillfällighet. Friheten för tibetanerna i exil är mycket begränsad i Nepal och tibetanerna är så gott som rättslösa eftersom de sedan år 1996, då nepalesiska staten upphävde det då gällande gentlemen’s agreement mellan Nepal och Kina om flyktingrätt, varken kan få medborgarskap eller flyktingstatus i landet.

Men dagen innehåller också sport. Idag ska finalerna avgöras i löpning och dragkamp. Finalerna är ett resultat av en tre veckor lång idrottsperiod innehållande fotboll, basket och friidrott som varar 50 minuter varje dag. Resten av året har eleverna ingen idrott. Flera lärare skulle önska att det var mer idrott i skolan men ledningen är av en annan åsikt. Rektor Jampa Phuntsok är fostrad i klostret där det inte finns någon tradition av sport och lek och det är därför svårt att få mer resurser till idrotten. Men lärarna har lärt sig hur de ska förhandla med ledningen:

- Behöver vi två fotbollar så ber vi om att få fyra, då kommer vi i alla fall att få en, och i bästa fall två! Avslutar skolvärden Phuntsok, som tillsammans med Dhonden är ansvarig för den årliga sportdagen.

Gustav Lindskog

Som en sista anstormning före vintern och det kommande lugnet, har staden igen fyllts med besökare för de pågående tre dagarnas föreläsningar av Dalai Lama. För att uppmärksamma detta genmförde kontoret en ny mass clean-up tillsammans med tre lokala NGOs. Förhoppningsvis kan de städade områderna hållas fria från mer avfall, trots att jag vet att det snart kommer se likadant ut igen. Detta är egentligen CUDPs stora ironi, alla timmars arbete som läggs, bara för att nästa dag behöva upprepa allt igen. Ett ganska otacksamt arbete och man har tur som har så glada och duktiga anställda Green Workers!

Hittade den här videon från IM fair trade som på ett ganska bra sätt visar upp hur skapandet av en produkt här går till. Från uppsamling av Green Workers (lägg märke till hur Preetam ropar ut “gyanekyi kampo” ibörjan), till färdigt papper i fabriken. Varför inte leta efter någon av dess produkter att ge bort i jul? Finns i en IM fair trade-butik nära dig!

Återstår bara att önska god jul och ett gott nytt år från Clean Upper Dharamsala Project!

/Erik

– Vi arbetar för att fånga upp barnen på ett tidigt stadium och förhindra att de går miste om värdefull tid i sin utveckling. Det första steget är ofta att få föräldrarna att erkänna att deras barn över huvud taget behöver stöd . I samrådan med familjerna går vi igenom vilka möjligheter som finns och hur de själva kan stödja sina barn i deras utveckling. Förklarar Victoria Secu som ansvarar för projektet.

Oxentea med floden Nistru i bakgrunden.

Bygata i Oxentea

I byn Oxentea i regionen Dubăsari i centrala Moldavien besöker det mobila teamet varje vecka 12 familjer. Här, liksom i andra byar runt om i regionen, har WCPS också startat upp ett resurscenter för barn med särskilda behov i byns skola. Syftet är att de barn som nu lever isolerade i hemmen så småningom ska kunna integreras i undervisningen.

Den isolering många barn med funktionsnedsättningar lever under är också nära kopplad till fattigdomen och den svåra sociala situationen i övrigt. Många barn lämnas ensamma med far- och morföräldrar medan deras föräldrar flyttat utomlands för att arbeta och kunna skicka hem pengar.

Ett stort hinder i arbetet med att försöka integrera barn med funktionsnedsättningar i skolorna är också det stelbenta regelverk där det saknas utrymme att anställa specialpedagoger eller erbjuda barnen tillräckligt med stöd i undervisningen. Detta är ett problem många av IM:s partners kämpar med och innebär antingen att man måste försöka hitta vägar runt regelverket eller söka finansiering för extra personal från annat håll. Av denna anledning arbetar WCPS utifrån sina erfarenheter med att ta fram en modell för inkluderande undervisning för barn med särskilda behov som inom ett par år förhoppningsvis kan börja tillämpas i hela landet.

– Politikerna är ofta öppna för förändring men saknar idéer, kunskap och erfarenhet. För att kunna förändra systemet på en nationell nivå måste vi därför först kunna visa på goda exempel och alternativa modeller, säger Alexandra Grajdian från WCPS.

Lasset innehöll bland annat uppdaterade versioner av diverse hjälpmedel och leksaker som kommer vara till stor hjälp för IMs verksamheter. Många av de hjälpmedel och leksaker som finns på verksamheterna idag är ganska utslitna och behöver uppdateras för barnens skull.

Sorterat och snyggt!

Idag fick jag och Emelie sitta och skriva under alla fadderbrev som ska skickas iväg till Sverige. Vi hoppas att alla faddrar kommer gilla brevet och få en bild av hur mycket verksamheterna hjälper barnen!

På söndag är det julfest på IMs kontor här i Amman. Alla lärare och respektive föreståndare från de diverse verksamheterna kommer att delta under julfesten vilket förhoppningsvis kommer vara väldigt roligt.

Hoppas ni har det mysigt under vintertiden, här har snön i alla fall inte anlänt ännu!

Sanaa